Musikmagasinet

I femte och sista programmet möter vi en spjuspets, Victoria Bond, och en gränsgångare, Alex Shapiro. Victoria Bond föddes i Los Angeles och växte upp i New York och i Hollywood i en gediget kulturell familj. Modern var konsertpianist och studerade för bland annat Bela Bartók. Hennes far var sångare och läkare. Victoria Bond prövade på teater, målning och skulptur, men valde musiken och började studera komposition. Victoria Bond funderade på att bli dirigent. Hon mötte dirigenten Leonard Slatkin, äldre bror till en av henne klasskamrater, och fick goda råd av honom. Av hundratals sökande till dirigentlinjen vid Juilliard School of Music var Victoria Bond en av de sju som kom in och hon blev första kvinna någonsin som där tog examen i dirigering vid slutet av 1970-talet. När Victoria Bond började fanns det endast två andra kvinnor i USA som dirigerade orkestrar: Sarah Caldwell hos Boston operakompani och Eve Queler som hade startat sin egen operaorkester, The Opera Orchestra of New York. Under dirigentutbild

I fjärde programmet möter vi två två pionjärer inom den nutida konstmusiken, två tonsättare med judiska anor från Ryssland: Faye-Ellen Silverman, infödd Manhattanbo, och Shulamit Ran, som pendlar mellan Israel och USA. De båda tonsättarna studerade faktiskt under en period samtidigt på Mannes College of Music på Manhattan. Faye-Ellen Silvermans morfar kom från Ryssland till New York vid 1900-talets början. Strax efter ryska revolutionen anlände hennes far till Manhattan. Faye-Ellen började på Dalcroze School of Music i New York när hon var 4 år. Mamman skrev ner orden till Faye-Ellens egna kompositioner när hon var alltför liten för att stava men redan kunde skriva noter. När hon var 13 år var hon en av fem vinnare i en kompositörstävling där den berömda brittiska dirigenten Leopold Stokowski satt i juryn. Det ledde till konsert i Carnegie Hall och uppmärksamhet i radio, TV och tidningar. Det var då Faye-Ellen bestämde sig för att kalla sig tonsättare. -Jag var kanske dum, men innan hade jag haft skyddslap

I tredje programmet möter vi två New Yorkbaserade musiker. Elviolasten och tonsättaren Martha Mooke har bland annat spelat på Broadway, medan tonsättaren och pianisten Elodie Lautens operor sätts upp off-Broadway och off-Metropolitanoperan. Jag möter Martha Mooke I en vacker våning på övre västra Manhattan. Hon spelar med New York's ledande ensembler och har inga problem med att gå mellan notbundna och improviserande uppdrag. Just denna vecka varvar hon fyrsträngat violaspel, i stycken av Tjajkovskij och Bruckner, i en symfoniorkester i New Jersey, med att i studio, med femsträngad elviola, spela in altfiolstycken som tonsatts för henne. Och så har hon precis avslutat komponerandet av sin tredje String Quartet. En klassisk altfiol har fyra strängar, men Martha Mooke äger ett flertal femsträngade instrument. Hon processor ljudet I dator och med allehanda pedaler Den elektrifierade altfiolen kan låta som ett keyboard, en synth, en gitarr eller som en saxofon! Så här skriver Village Voice: ”Med sitt kritvita h

I andra programmet möter vi tonsättaren och virtuosa flöjtspelaren Jennifer Higdon som först började komponera vid 21 års ålder, efter att mest ha lyssnat på rock, country, och bluegrass. Nu är Jennifer Higdon en av USAs flitigast spelade tonsättare och fick 2010 det finaste pris man kan få inom konstmusiken i USA, Pulitzerpriset, för sin Violin Concerto. Samma år vann Jennifer Higdons Slagverkskonsert en Grammy. Hennes musik finns inspelad på över 60 CD-skivor. Jennifer Higdons filosofi är enkel: Musiken måste sjunga, den måste tala, den måste kommunicera. Hon skriver musik för musikerna och för lyssnarna och tror stenhårt på att hon kan skriva kvalitetsmusik och samtidigt kommunicera med många människor. Om Jennifer Higdon har det skrivits att hon i sin musik hellre använder klangfärger och melodier än teman. Hon håller med: -Mitt klangfärgstänkade kommer ur mina kompositionsstudier hos tonsättaren George Crumb. George Crumb själv listar hennes musikaliska fingeravtryck så här: ”rytmisk vitalitet, spännan

Först ut i programserien är tonsättaren, konsertpianisten och dirigenten Tania León. 1967, efter en gedigen klassisk utbildning till konsertpianist vid Havannas Musikkonservatorium, lämnade Tania León Kuba för den kreativa friheten i New York. Dansaren och koreografen Arthur Mitchell övertalar henne att bli musikaliska ledare, dirigent och pianist vid Dance Theatre of Harlem, det första afro-amerikanska balettkompaniet någonsin i USA. Han uppmuntrar henne att skriva egen musik och Tania León beslutar sig för att studera musikalisk komposition vid New York University. 1980 kunde hon resa tillbaka till hemlandet, då förbudet att återvända upphävdes. Det var då hennes far fick henne att förstå att hon skulle använda sina musikaliska rötter i sin musik. - Han lyssnade på de inspelningar jag hade med mig och sa rakt på sak: ”Visst är det intressant det här, men var finns du i alltihopa.” Det förvånade mig eftersom min far inte var musiker, säger Tania León i programmet. León har återvänt till Kuba flera gånger s

Jag står åter framför den gamla skolbyggnaden. Det är tidig vår på slätten utanför Sala i Västmanland. Himlen är grå och förutom en fågel som ropar långt borta är det alldeles tyst. Jag står utanför byggnaden och jag ska snart gå in. Det var här det började, och det är här det slutar - sökandet efter skönheten. Uppdraget var omöjligt, men däri låg lockelsen. Skulle skönheten gå att fånga in, lägga i en burk, stoppa i ett kartotek, mäta, väga och känna på, skulle den givetvis förlora all sin kraft. För mig är den endast ett sken som vittnar om en annan värld. Jag är en skugga, som rör mig i skuggan. Skönheten är gnistan, sensommarens mareld, det snabbt brinnande ljuset. Träbyggnaden jag står framför är hög och röd. Det var ett ljud som förde mig hit, det var ljudet av en klocka. Jag står utanför skolbyggnaden. Och så går jag in. I det sista programmet i serien om skönheten undersöks fyra olika minnen: Ljudet av en klocka, ett lockrop i natten, vinden genom en flöjt och ett dansstycke som var det allra vack

Ett program om Beethoven, Schubert och en målning på väggen i en klostercell som förändrade allt. Medverkande: Edith Söderström, sångerska och manusförfattare. Leo Spauls, skådespelare och dramatiker. Guido Zeccola, kulturredaktör och författare. Min första lektion tog jag redan i femårsåldern. I femton år skulle jag sitta framför pianot och försöka traggla mig igenom Schubert och Beethovens enklare repertoar. Jag blev aldrig särskilt bra. Det var något med händerna. Trots att mina fingrar var smala och smidiga fick jag dem aldrig att lyda. Jag kom inte längre än till Chopins regndroppspreludium, vilket inte är långt alls med tanke på alla år jag satt där och övade. Det var bara en sak jag behärskade. Jag kunde improvisera. När jag lade undan noterna blev allting plötsligt möjligt. Istället för att öfrtvivlat försöka få händerna att följa noterna på papperet kunde jag gå inåt och låta händerna få eget liv. Det blev märklig musik, men det blev min musik.  Det blev aldrig någon musiker av mig. Men jag lärde m

Det brukar kallas för epifanier - korta genomlysta ögonblick, som uppenbarelser, ofta mättade med en snabbt övergående insikt i skönhetens fulla idévärld. Jag sträcker fram handen och försöker greppa det ögonblicket, försöker hålla om det som handen runt en solvarm sten. Det händer några minuter in i Antonio Vivaldis "Stabat Mater". Musiken skrevs för nästan tre hundra år sedan. Allt vi har kvar är papprets linjer och noternas svarta prickar. Men partituret är en karta. Countertenorens höga röst försvinner in i ett mjukt oväntat legato med orden "Dum pendebat Filius". För en kort stund finns inga historiska eller tidsmässiga avstånd mellan mig och musiken. Skönheten har bundit allt samman. I den andra delen av Skönheten möter vi Lars O Ericsson - docent i praktiskt filosofi vid Stockholms universitet samt författare och konstkritiker, bland annat i Svenska Dagbladet. Han talar om hur hans egen skönhetstörst vuxit sig allt starkare med åren. Den största skönheten har han funnit i en liten staty som förest

Jag sitter i bilen på väg till mitt möte med Sofia Roberg när radion spelar ett pianostycke som jag inte hört på länge. Det är den långsamma andra satsen i Schuberts tjugoförsta pianosonat. Pianisten spelar eftertänksamt, lugnt och ackorden med den enkla lilla melodin gör egentligen inte mycket väsen av sig. Ändå är det som om musiken går rakt in i mig. Jag kör snabbt på motorvägen österifrån, men plötsligt är det som om vägen försvinner och Österlens landskap börjar glöda i eftermiddagssolen. Det är en intensiv skönhetsupplevelse, men när jag nu försöker beskriva, den märker jag hur tafatta orden blir. Det var några små toner, som vecklade ut sig inom mig och för en kort sekund var dom större än allt. Men min beskrivning av upplevelsen kan bara ringa in känslan, inte fånga den.   Kanske är det därför som jag ändå enklast hittar skönheten i just musik. Den bara är. Den bara finns. Oftast betyder den ingenting alls. Dom klassiska styckena har sällan ens några särskilda namn. Pianosonat nr 21 säger ju ingent

Fysiska toner Vilken fysik har musiken? Vilken fysik krävs för att spela och komponera musik? På vilket sätt påverkar musiken fysiken och hur har fysiska hinder påverkat musiken? Några av frågorna som snurrar i luften när Tofft och Lundberg pratar om fysiska toner. Med sig i samtalet har de gästerna Helen Jahren och Mats Ek

Konstiga toner. När är musik konst? Varför tycker vi att viss musik är konstig? Måste det vara pretentiöst eller kan det vara roligt med konstmusik och vilka är de konstigaste instrumenten? Några av frågorna när Tofft och Lundberg tar sig an konstiga toner. Med sig i studion har de gästerna Daniel Birnbaum och Anders Hillborg.

Blå toner Hur ser det blå i musiken ut? Vad är en blå stämning? Hur och var skapas den? Finns de blå tonerna över hela världen? Utifrån bland annat dessa frågor samtalar Tofft och Lundberg om blå toner. Gäster är Åsa Melldahl och Ale Möller.

Tunga toner. Måste musiken vara vara djup och allvarsam för att vara tung? Vilka är de tunga kompositörerna och vad betyder kroppstyngden för rappare och operadivor? Frågor Tofft och Lundberg tar sig an under temat tunga toner. Som gäster har de bjudit Sven David Sandström och DJ Sleepy.

Snabba toner. Snabbt eller bara sludder? Är snabbgjort lika med snabbsmält? Hur använder kompositörer och musiker snabbheten och vad kostar det att vara snabb? Det är några av frågorna när Tofft och Lundberg tar sig an snabba toner. Som gäster kommer Malena Ernman och Paula af Malmborg Ward.

New York, stad med ständig Klang! Del 5 Podd. New York bär på ett omfattande musikaliskt arv och är än idag en viktig grogrund för ny musik. Vi möter solopianisterna Marilyn Nonken och Sarah Rothenberg som tillsammans spelar svårspelade verk som Olivier Messiaens Visions de Lamen och György Kurtágs Játékok. Verk skrivna av tonsättarna för deras fruar, men tolkade av de två kvinnliga solopianisterna med olika temperament. Efter över hundra uruppföranden är Marilyn Nonken en av världens främsta exekutörer av nyskriven pianomusik. I recensioner hyllas hon för sin virtuositet och sitt djupt inkännande musikaliska uttryck. Kända musiktidskrifter skriver om Sarah Rothenbergs både kraftfulla och introspektiva spel och att Sarah Rothenberg har hjärta, intellekt och fantastiska, tekniska resurser. Hon har uruppfört 75 pianostycken och hon uppförde USA-premiären av Fanny Mendelssohns pianosvit Das Jahr först 150 år efter det att den komponerades! Manus och produktion, Birgitta Tollan.

New York, stad med ständig Klang! Del 4 Podd. New York bär på ett omfattande musikaliskt arv och är än idag en viktig grogrund för ny musik. Möt en av världens främsta tonsättare, Augusta Read Thomas, som spelas av de största symfoniorkestrarna i världen. Tidskriften Gramophone m fl skriver: Hon är uppfinningsrik och hennes musik är formfulländad, precist kalibrerad av förfinad skönhet, den är majestätisk, elegant, klar och lyrisk och hennes musik är en legering av ett livligt sinne förenat med ett klappande hjärta. 53 CD-skivor finns utgivna med musik av Gusty, som hon kallas. CDn Colors of love, kärlekens färger, med manskören Chanticlee, från San Francisco, vann 2009 en amerikansk Grammy. Under tio år var hon Composer in Residence hos Chicago Symfoniorkester och skrev musik för dirigenterna Daniel Barenboim och Pierre Boulez. Gusty slutade för att ha egen tid och bli fri tonsättare. Manus och produktion: Birgitta Tollan.

New York, stad med ständig Klang! Del 3 Podd. New York bär på ett omfattande musikaliskt arv och är än idag en viktig grogrund för ny musik. New York är en smältdegel där olika kulturer, attityder, avantgardister och briljanta musiker möts och skapar ny musik. Ett riktigt eldorado för en musikkanal som P2! Vi möter Shanghaifödda New York-tonsättaren Du Yun sjunger på egensinnig CD:n Shark in You. En mix av Yoko Ono och Laurie Anderson. Du Yun skriver även musik till International Contemporary Ensemble där hon spelar den 21-strängade kinesiska cittran zheng. Som elev vid den legendariska Juilliard School of Music hoppade Beata Moon av de klassiska pianostudierna för att finna sig själv. I förstaden till Chicago var hennes familj de enda asiaterna. Hon hade då ingen relation till koreansk musik. Nu är hon tonsättare och vill kommunicera med all slags musik. Dock inte koeransk. Manus och produktion: Birgitta Tollan.

New York, stad med ständig Klang! Del 2 Podd. New York bär på ett omfattande musikaliskt arv och är än idag en viktig grogrund för ny musik. New York är en smältdegel där olika kulturer, attityder, avantgardister och briljanta musiker möts och skapar ny musik. Ett riktigt eldorado för en musikkanal som P2! I del 2 möter vi två tonsättare födda i Kina men verksamma i New York. Zhou Long vann Pulitzerpriset 2011 genom sin första och nydanande opera Madame White Snake. Här möts västerländska orkesterinstrument och traditionellt kinesiska. Zhou Long översatte fyra poem från Tangdynastin till engelska. En av hans kompositionselever, Xinyan Li, inspireras även hon av Pekingopera och kinesiska legender för att skriva nutida konstmusik. Xinyan Li skriver musik om kinesiska folkminoriteter och hennes stråkkvartett Dynamik Calligraphy är inspirerad av gesterna i kinesiska tecken. Manus och produktion: Birgitta Tollan.

New York, stad med ständig Klang! Del 1 Podd. New York bär på ett omfattande musikaliskt arv och är än idag en viktig grogrund för ny musik. New York är en smältdegel där olika kulturer, attityder, avantgardister och briljanta musiker möts och skapar ny musik. Ett riktigt eldorado för en musikkanal som P2! I del 1 möter vi legenden och röstkonstnären Meredith Monk hemma på det legendariska loftet i Tribeca i New York. Under 25 år har Meredith Monk arbetat med dans och en mängd etniska sånguttryck från hela världen. Hon har fått en oöverskådlig mängd priser, utmärkelser och stipendier. Över 100 filmer, operor, baletter och skivor har hon skapat genom åren. Meredith Monk gör en tidsresa in i sitt eget material, ger ut ny CD och samarbetar med Kronoskvartetten och dirigenten för San Franciscos symfoniorkester, Michael Tilson Thomas. Manus och produktion: Birgitta Tollan

Med anledning av att Patti Smith den 30 augusti tar emot Polarpriset sänder P2 Dokumentär ett nyproducerat program med Patti Smith från hennes townhouse i Greenwich Village, New York. Patti Smith är en punkikon med poetiska förtecken som ser musiken som det stora universella språket; en symbol för det gudomliga, det mänskliga och det magiska. Hon skrev den mytiska sången Gloria som en protest mot all organiserad religion. Idag ger Patti Smith fortfarande konserter, men är även författare och bildkonstnär. I programmet läser Patti Smith ur sina texter och berättar om sin musikaliska utveckling och vilka kompositörer och musiker som inspirerat henne. Manus och produktion av Birgitta Tollan, som även gör en exposé över legendens musik.