Stil

Radarparet Thelma och Louise dök upp på vita duken för exakt tjugofem år sedan våren 1991 i en film som skrällde till ordentligt och gav upphov till en oändlig mängd diskussioner. Var Thelma & Louise en våldsam manshatarfilm? Var det en nyskapande feministfilm? Var det en komedi? Var det en tragedi? Var det en film som lurade unga kvinnor till att ta till vapen? Eller var det början på en ny tid för en annan sorts kvinnoroller på film? Klart stod i alla fall att det var en succé. Filmen drog inte bara en oväntat stor publik, och höstade in bra kritik. Den kammade även året därpå hem sex Oscarsnomineringar.  Båda huvudrollsinnehavarna Geena Davis och Susan Sarandon blev nominerade som bästa kvinnliga skådespelare och Ridley Scott som bäste regissör. Men Oscars-statyetten gick till bästa originalmanus. Callie Khouri heter manusförfattaren. Hon jobbade i början av 90-talet som producent av musikvideor till rockartister, men hon var less på att se lättklädda kvinnor åma och kråma sig framför kameran so

Den franska konstnären ORLAN har genom hela sin karriär använt den egna kroppen som arbetsmaterial och med hjälp av den vänt upp och ner på föreställningar om vad skönhet och identitet egentligen är. ORLAN ja, hennes namn ska skrivas med versaler är en av Frankrikes mest kända konstnärer, men stor internationell uppmärksamhet fick hon i början av 90-talet när hon genom en serie plastikkirurgiska ingrepp började omforma sitt eget ansikte och förvandlade sig själv till ett levande konstverk.Plastikoperationerna som ORLAN genomgick filmades och fotograferades och sändes live till olika museer och gallerier runt om i världen. I direktsändning kunde konstpubliken se ORLAN, med blod i håret och streck och cirklar i hela ansiktet, ligga på en brits medan en kirurg skar upp huden intill örat på henne och drog ut den som en gummimask.Hon hade en tydlig vision för sitt nya ansikte det skulle modelleras efter kända konsthistoriska kvinnoporträtt. Men ORLANs syfte var inte att använda plastikkirurgi för att bli vackr

Rolex är ett klockmärke som lyckats klättra upp och klamra sig fast på både popularitets- och prestigetoppen i (snart) hundra år. Hur gick det till? Klockföretaget, som är baserat i Genève i Schweiz, jämförs ofta med en schweizisk bank konservativt, hemlighetsfullt, mycket försiktigt och även ganska så självgott. Men så är det också världens största tillverkare av armbandsur av lyxmodell. Ett märke vars produkter inte bara prytt handlederna på presidenter, och politiker. Även kungligheter och stjärnor inom film och sport har under åren stoltserat med märket. Något som företaget inte var sena med att använda sig av för att bygga upp varumärket och få det att bli förknippat med framgång. Men oavsett vad man tycker om Rolex och det är det många som gör så finns det färre som har några invändningar mot själva produkternas kvalitet. Utan det är snarare den image klockorna omgärdas av som leder till diskussioner om huruvida märket är fågel, fisk eller mittemellan. Är det tråkiga klockor från ett trist för

Jeans är ett plagg som kommit att förändra våra garderober i grunden. Allt började för 50 år sedan när en stor jeansvåg sköljde in över Sverige. Det handlade om jeans med hög modegrad, och stegrande prislappar som på det tidiga 70-talet gav upphov till rubriker som: 98 kronor ett orimligt pris för en byxa vars  främsta egenskap förr var god slitstyrka till lågt pris. Först med att snappa upp att jeans var mer än slitstarka bomullsbyxor här i Sverige var Gul & Blå. Hösten 1966 för 50 år sedan slog de upp portarna till sin butik i Stockholm. Den var bara trettio kvadratmeter stor, men grundaren Lasse Knutsson kallade den stolt för: en jättesmocka mot alla gamla borgerliga värderingar. Han hade då varit i London där han drabbats av det mode som fanns att både se och köpa på Carnaby Street, i Soho. På denna lilla gågata kryllade det av små butiker med hög popmusik i högtalare, och ung personal som sålde färgglada toppar, byxor och scarves av sammet, spetsar och syntet och second hand. Gul & Blå v

Gult är en färg som anses vara både ful och fin och som har symboliserat både fest och pest, bokstavligen. Under medeltiden hissades en gul flagga när båtar kom från länder där besättningen kunde ha drabbats av just pest eller andra smittsamma sjukdomar. Idag signalerar samma gula flagga motsatsen. Men så är gult en färg som kanske är den mest motsägelsefulla av dem alla. Det är med andra ord inte så märkligt att det också är en färg som många har ett kluvet förhållande till, inte minst när det gäller kläder. Det illustrerades så sent som förra veckan då skådespelaren Alicia Vikander bar en ljusgul klänning under Oscarsgalan, där hon plockade hem en gyllene statyett för bästa kvinnliga biroll. Den gula blåsan hamnade på listor över de både kvällens bästa och sämsta klädval. Men om man blickar bakåt längre än så, så blir gula kläder lite mer komplicerade än att de anses vara fina eller fula av självutnämnda modepoliser. Gula plagg, och gula märken på plagg, har under historien fått utmärka socialt och etni

Svarta pantrarna, eller Black Panther Party, var en av 1960-talets mest omtalade politiska grupper, som genom sin sällsynt självsäkra stil och attityd kommit att influera både mode, musik och politik. Det var inte bara Svarta pantrarnas budskap om svarta amerikaners rättigheter och deras sociala aktivitetsprogam  som gratis frukost till tiotusentals skolbarn över hela USA  som fick stor uppmärksamhet, det fick även deras stil. Svarta pantrarnas garderob, bestående av av svarta skinnjackor och baskrar, bröt mot den då gängse kostymstilen. Det var en väl medveten strategi. Svarta pantrarna ville nå en ny, och yngre, målgrupp som sökte andra typer av förebilder än vuxna i kostym och klänning. Det var trots allt 60-tal och ungdomskulturen bubblade som bäst. Varje ung svart man har en läderjacka, eller kan se till att skaffa eller låna en, förklarade Huey Newton och Bobby Seale, de två unga killarna bakom Svarta pantrarna, och dess look. Till skillnad från andra medborgarrättsrörelser valde Svarta pantrarna att

Francois-Henri Pinault är en av modebranschen allra mäktigaste män. Det är nämligen han som chefar över lyxkonglomeratet Kering, som rymmer ett tjugotal av modebranschens mest exklusiva märken. På senare tid har Francois-Henri Pinault seglat fram som en av branschens good guys, en framsynt man som månar om både miljö och kvinnors rättigheter, och som kammar hem olika utmärkelser för just de sakerna. Förra året, 2015, blev han även utnämnd till Newsmaker of the year årets nyhetsskapare av modebranschtidningen Womens Wear Daily. Men Francois-Henri Pinault har förstås även hårda nypor när det så krävs. Lyxkonglomeratet Kering rymmer några av modebranschens mest exklusiva märken, som Bottega Veneta, Alexander McQueen, Balenciaga, Brioni, Stella McCartney, Saint Laurent och, inte minst, Gucci. Det är Kerings allra största, och viktigaste, modemärke. Francois-Henri Pinault beskriver det själv som företagets ryggrad. Men så är det förvärvandet av det italienska modehuset som lagt grunden till hela detta konglome

Inför stundande Alla hjärtans dag ska vi i veckans STIL ägna oss åt flirt och förförelse genom att ta en titt på hur vi genom vår klädsel har försökt att göra oss attraktiva för presumtiva partners. Det är något som vi har ägnat oss åt ända sedan Adam och Eva började skyla sig med fikonlöv, skulle man kunna säga. Genom historien har uppfinningsrikedomen varit stor, och varierande, när det gäller att med hjälp av kläder understryka eller låta ana olika kroppsdelar och därmed påkalla uppmärksamhet, och försöka attrahera den vi är intresserad av. Det har rört sig om skymten av en strumpa, ett kalsongband som sticker fram ur jeansen, bara axlar, djupa dekolletage och höga slitsar i försök att få hjärtan att bulta lite snabbare. Naturlighet är inget som någonsin värderat särskilt högt i modehistorien, i synnerhet inte när det gäller att skapa kläder som förför. Därför har man under alla år hjälpt naturen på traven genom att bättra på olika kroppsdelar som man ansett var lite extra heta rumpor och höfter har

I måndags började Stockholms modevecka och i veckans STIL ger vi oss ut i stadens modevimmel för att tala med olika nyckelpersoner i branschen om poängen med modeveckan och vem den är till för. Modeveckan som fenomen debatteras idag mer än tidigare. Har allmänheten där att göra till exempel? Det talas om "demokratiskt mode" och att alla ska kunna ta del av modeveckorna, inte bara i Sverige och på Stockholms modevecka (eller Fashion Week Stockholm, som den också kallas), utan även i Paris, New York, London och Milano. Men varför då? Har allmänheten verkligen glädje av att se plagg som ännu inte finns att köpa? För det är ju kläder som inte finns i butik förrän till hösten som visas under modeveckorna. Och hur ska man visa kläder? Är den klassiska catwalkvisningen passé? Den där inbjudna sitter på långa rader, slåss om platser på "frontrow" för att se modeller svaja fram? Ska de livestreamas så att man kan sitta hemma och titta? Ska man skapa Instagram-vänliga installationer? Eller ska man göra som designern

Fotografen Julia Margaret Cameron (1815-1879) förde med sällsynt driv och egen stil fram fotografi som en konstform värd att tas på allvar. När Julia Margaret Cameron var 48 år fick hon en present av sin nygifta dotter, den sista av elva barn hon uppfostrat, som nu var på väg att flyga ur boet. Den här kan du kanske ha roligt med, sade hon. Förhoppningsvis kan den få dig att känna dig mindre ensam. Det var en kamera. Det blev början på en helt ny karriär. Hon ställde ut sina fotografier över hela Europa. Hon sålde dem dyrt. Hon såg till att skaffa sig copyright. Idag betraktas den brittiska Julia Margaret Cameron som en av de mest stilbildande fotograferna genom tiderna. Julia Margaret Cameron hade nämligen ett mycket personligt sätt att fotografera på. Bilderna utmärks av att vara hårt beskurna med en nästan drömlik mjukhet. Hon ser ju dåligt, sa somliga. Hon har inget grepp om tekniken, sa andra. Skärpan saknades ju, knorrades det. Men bristen på skärpa, eller soft focus, var hennes poäng, och ett medel i

Inspirerad av den amerikanska basebolligan och deras lukrativa avtal förhandlade modellen Lauren Hutton till sig ett eget fett kontrakt 1973 och fick framtida modellers arvoden att skjuta i höjden. Lauren Hutton är idag 72 år och driver ett eget skönhetsföretag som specialiserar sig på makeup för mogna kvinnor. Hon gästspelar ibland fortfarande som modell, eller som musa. Men när hon först dök upp som modell under det sena 1960-talet betraktades hon som en udda typ, även om hon var lång och slank. Hennes utseende beskrevs som skevt, på grund av en knölig näsa och skelande blick som, av outgrundliga anledningar, ansågs vara mer framträdande än hennes regelbundna drag, höga käkben och starka utstrålning. Men Lauren Hutton skulle komma att bli en av USA:s mest framgångsrika modeller. När Vogue 1973 utsåg The American woman today smart, snygg och med verklig power så var det henne man valde till omslaget. Hon kan än idag skryta med om att inneha rekordmånga Vogueomslag, tjugosex stycken. Flest av alla genom

"Den moderna kvinnan" är en person som både mode- och marknadskrafter gärna vill göra anspråk på, då hon anses vara en spjutspets in i framtiden, och inte minst till framtida försäljning. "Den moderna kvinnan" (eller den nya kvinnan) är ett uttryck som en gång i tiden var både skrämmande och lockande, men som kom att bana väg för dagens kvinnor som självklart kan rösta politiskt, yrkesarbeta, gifta sig med en man, eller kvinna och välja precis hur de vill klä sig, och sminka sig. I alla fall i Sverige. I år är det nittiofem år sedan kvinnor för första gången kunde rösta i riksdagsvalet, och därmed påverka samhället i stort. Det var 1921. Bakom låg en kamp för kvinnlig rösträtt som bubblat under flera år. Sverige var inte först, men heller inte sist, med att fånga upp en global trend där kvinnor började göra sig hörda på ett helt nytt sätt. Men också sedda. För hand i hand med den politiska utvecklingen gick förstås stil. Man skulle till och med kunna påstå att kvinnors kläder och stil kom att bli några a

Angela Merkel (1954-) kan kanske inte beskyllas för att var någon modeikon, men synen på hennes stil har tveklöst förändrats under de tio år som hon varit tysk förbundskansler. Idag är det inte många som driver med hennes look på det obarmhärtiga sätt som man gjorde i början av hennes karriär. Men så har Angela Merkel (med hjälp av stylist, frisör och designer) finslipat fram en stil som hon uppenbarligen trivs alldeles utmärkt med  och som dessutom speglar partiet CDU:s återhållsamma politik. Hon håller sig till en och samma byxdressmodell, men den har hon å andra sidan i över 90 olika nyanser. I sitt hemland kallas Angela Merkel ofta för Mutti, mamma, och hon har under årens lopp vunnit allt fler fans, åtminstone i Tyskland. Där är hon populär, även bland många som inte är anhängare av det parti som hon representerar, CDU, det vill säga den kristdemokratiska unionen. Ett parti som kan jämföras med de svenska moderaterna. Men poppis har hon verkligen inte alltid varit och det som kritiserats har väldigt of

I veckans Stil Special ska vi vända blicken mot året som gått genom att göra nedslag i några av programmen som sänts under 2015. Ämnena har, som alltid, skiftat mellan samtida och historiska personer, aktuella företeelser och fascinerande fenomen i tiden som har med stil att göra, på det ena eller andra viset. Och i reportagen har vi mött en brokig samling av människor som alla har något om just stil att berätta om, på olika vis.I programmet möter vi Ulla-Marie Nilsson som driver kläbloggen Dude (Looks Like a Lady), finansmannen Tommy Jacobsson som alltid klär sig efter eget huvud och poeten Quincy Troupe som berättar om sin vän Miles Davis. Och så tar vi en närmare titt på Sveriges sista stora primadonna Git Gay. Gott nytt år önskar vi på Stil i P1!

Speglat sig har människan gjort sedan förhistoriska tider, men det var först när vi fick dagens speglar av glas som den blev till ett föremål vi inte kan tänka oss att leva utan. Oavsett vad teologer och andra tänkare har haft för åsikter om spegeln som ett föremål laddat med olika magiska egenskaper, så har människor i alla tider speglat sig av exakt samma anledning som man gör idag för att kolla kläder, hår och makeup.Startade dagens stora spegeltrend gjorde den franske kungen Frans I som gick bananas över de vackra glasspeglar som producerades på ön Murano, i Venedig. En stad som var trendledande när det gällde just glas i största allmänhet. Ludvig XIV fortsatte på samma spegelbana och köpte så mycket och dyra speglar att hans finansminister Jean-Baptiste Colbert höll på att få fnatt över de enorma kostnaderna. Därför fick han idén att försöka producera speglar i Frankrike. Det fanns bara ett krux det vara bara hantverkare från Venedig om behärskade konsten. Och de fick inte lämna landet. I programmet b

Underklädesmärket Victoria's Secret frossar i flickor klädda i spetstrosor, korsetter och kittlande fjädrar och deras TV-sända modevisningar lockar en publik på sådär en halv miljard människor. Ingen annan modevisning kommer i närheten av den publiken. Inte ens om man skulle slå ihop alla årets modevisningar i hela världen, inklusive tittningar på nätet. Fast är det verkligen mode, frågar sig somliga. Visningen kan förstås sorteras in under underhållning, då den alltid gästas av stora musikartister. Mary J Blige, Sting, Justin Timberlake, Rhianna, Justin Bieber, Kanye West och Taylor Swift har alla uppträtt på den. I år gästades den av Ellie Goulding, Selena Gomez och The Weeknd.Men, det råder ingen tvekan om att showen som i år firar 20-årsjubileum har kommit att locka till sig allt fler aktörer inom just modebranschen. Och det är ingen tillfällighet att det numera sitter höjdare från de internationella modevisningarna och suger upp idéer på front row.I veckans program tittar vi närmare på detta modeföret

Miles Davis (1926-1991) är en av tidernas stilsäkraste musiker med en imponerande garderob. Han utsågs ofta till den bäst klädde mannen, oavsett vilken klädstil han valde. Miles Davis har inte bara skapat en av de mest inflytelserika, och bäst säljande, jazzskivorna i historien Kind of Blue, från 1959. Och därefter ritat om den musikaliska kartan några gånger till, bland annat genom det banbrytande dubbelalbumet Bitches Brew, 1969. Han har också imponerat genom sin säkra klädstil.Men när det idag görs listor över världens främsta manliga stilikoner genom tiderna, brukar Miles Davis inte vara med lika ofta som Paul Newman, Steve McQueen och John F Kennedy, som var samtida med honom. Men, rent principiell, verkar behovet av manliga stilikoner aldrig sina. Om varför det är så tar vi upp i veckans program med chefredaktören för Plaza Magazine, Konrad Olsson. Vi har också talat med författaren och poeten Quincy Troupe. Han skrev inte bara Miles Davis hyllade självbiografi, han skrev också boken Miles and Me, en

Journalisten Ester Blenda Nordström (1891-1948) förnyade den svenska reportagekonsten genom sina banbrytande arbetsmetoder och sin stora äventyrslust och skapade både succé och skandal på kuppen. Ester Blenda var 23 år gammal när hon slog igenom med buller och bång. Hon var den första journalisten i Sverige - ja, en av de första i världen - att wallraffa, det vill säga bedriva undersökande journalistik under falsk identitet. 1914 tog hon plats som piga på en bondgård i Sörmland. Allt var noga uttänkt - hennes nya namn, hennes påhittade fästman och inte minst hennes kläder. På gården slet hon under en månad, för att sedan skriva en artikelserie och en bok om sina upplevelser. Boken En piga bland pigor blev en braksuccé och sålde i flera tusen exemplar. Aldrig tidigare hade någon gjort något liknande. Men boken och artikelserien skapade också skandal. Framför allt var det Ester Blendas chockerande arbetsmetoder som upprörde folk. Ester Blenda Nordström skrev på ett sätt som ingen annan svensk journalist tidi

Guy Bourdin (1928-1991) har kallats för misogyn, sexistisk, våldsförhärligande och mörk, men allra mest för en genialiskt banbrytande modefotograf. Guy Bourdin styrde med sin stil om sättet att skildra mode på. Med sin skarpa blick, sinne för satir och djupa kärlek till både serietidningar och surrealism, kom han att ställa förutfattade meningar om hur mode ska skildras på ända. Ofta bokstavligen. På många av Guy Bourdins bilder är kvinnokroppen nämligen reducerad till en rumpa och ett par ben som sprattlar hjälplöst, sticker fram under ett täcke eller ligger på en grushög. De ser inte sällan livlösa ut. Även om de har strumpor, och skor, på fötterna. Bilderna genomsyras ofta av en underliggande känsla av att en katastrof ruvar runt hörnet, eller just har hänt, men ändå eller kanske just därför är det svårt att slita blicken från dem. Guy Bourdin jobbade som en besatt och strävade ständigt efter en perfektion som han aldrig tyckte sig uppnå. Han kunde stampa med foten i marken som en grinig unge när det

Modeskaparen Patrick Kelly (1954-1990) lyckades under 1980-talet vända upp och ner på hela Paris med sin färgsprakande och humoristiska design. Patrick Kelly bar alltid snickarbyxor och cykelkeps och motbevisade både fördomar och förutfattade meningar om hur en modedesigner ska vara, och göra. Och se ut, för den delen. Men karriären blev kort. 1990 avled Patrick Kelly av AIDS, och blev därmed ännu ett av modevärldens många offer för sjukdomen. I veckans STIL berättar vi mer om denne glädjespridande man, och hans mission.Minnet av Patrick Kelly hålls vid liv tack vare återkommande stora utställningar med hans design. För tio år sedan visade Brooklyn Museum i New York en stor retrospektiv av hans arbete, och i slutet av förra året gjorde Philadelphia Museum of Art en ännu större utställning med rubriken Patrick Kelly: Runway of Love. En passande rubrik. För det som genomsyrade hans kollektioner och visningar var just kärlek och röda hjärtan. Och humor.1988 blev han den förste amerikan som valdes in i den frans