Söndagarna Med Stina Wollter

Att vara anhörig till en som befinner sig i ett osynligt fängelse är något av det svåraste jag varit med om. Att kasta in nyckel efter nyckel som bara faller till golvet. Stina Wollter Björn var både social och aktiv som ung. Drygt 20 år gammal när han pluggade, blev förhållandet till mat komplicerat. Han började utesluta viss mat, gjorde allt för att behålla kontrollen, tränade varje dag på ett närmast tvångsmässigt sätt, tappade i vikt och allt detta sammantaget resulterade i en depression och ätstörningar. Björn hade blivit likgiltig inför livet och var fast i ett fysiskt fängelse. Det var först långt senare som han förstod att han faktiskt skulle ha kunnat dö i anorexin. Flera turer senare fanns till slut inget kvar utom att kapitulera. Nu har Björn varit frisk i fem år och det är genom sina föräldrars stöd, att han idag vågar be om hjälp och tack vare en bra samtalskontakt klarar av att vara kvar i jobbiga känslor istället för att fly eller försöka kontrollera dom. Björn menar att han var offer