Släktband

Privata brev är kanske en av de källor som för oss närmast människor i gångna tider. Vi kommer i bästa fall åt deras tankar, känslor och vardagsliv. Men breven ger oss också en bild av den tidsanda som rådde då breven skrevs. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. För en tid sedan fick Släktband ett brev som Sune Persson i Ramsele fann på ett märkligt sätt. Han och hans vän var en decembernatt på väg hem på snöskotrar genom den norrländska skogen. Mitt i ödemarken stod en grå förfallen timmerstuga. Nyfikenheten gjorde att de gick in i den öppna stugan, och uppe på vinden bland bråte och sågspån stack en flik av brevet upp. I ficklampans sken läste Sune brevet och kunde inte låta bli att ta med sig det hem. Med bön om en slant, jag får säga, hur djävligt det kännes för mig Hur svårt det kännes att bära det barn som jag fått utav dig Du minns väl de trofasta orden, att gummit det är nog exakt Men ack! Hur svekfulla voro de orden, ty nu sitter vi båda allt fast Trots allt jag dig älskar och önskar, att