Musikmagasinet

I första delen av Musik och klimat möter Birgitta Tollan tonsättare som skriver musik utifrån klimatkrisen och den globala uppvärmningen. "Förlåt Moder jord." Droppen och havet. Bland smältande isberg, stigande havsnivåer, svår torka och orkaners och cykloners härjningar, kommer vatten att forma våra kartor Även tonsättare har berörts av klimatkrisen och den globala uppvärmningen och skrivit musik utifrån den känslan. Och tonsättare har i alla tider skrivit musik inspirerad av naturen. Möt Christopher Tin i Los Angeles. Hans cd The Drop that Contained the Sea Droppen som innehöll havet är sprungen ur en Sufi-tanke: På samma sätt som en vattendroppe innehåller oceanernas innersta, finns i varje människa hela mänsklighetens väsen. I den inledande satsen Water Prelude sjunger kören på det hypotetiska indoeuropeiska urspråket. Katarina Leyman växte upp i Bohuslän, på ön Orust, omgärdad av havet. Hennes senaste orkesterverk handlar om vatten och hav och det uruppfördes av Sveriges Radios Symfoniorkester. Titeln

För ett liv i musikens tjänst. Som en poet eller alkemist omvandlar hon ljud till skulpturer. Som första kvinnliga tonsättare någonsin får Rebecca Saunders det som kallas Musikens Nobelpris, Ernst von Siemens Musikpreis på 250 000 Euros. Hon föddes i London men lever sedan många år i Berlin och får priset för ett liv i musikens tjänst. "Som en poet eller alkemist omvandlar hon ljud till skulpturer. Hennes intelligenta, intuitiva musik har stränghet, genialt berättande, listig humor och explosiv energi." Rebecca Saunders verklista innehåller drygt 70 verk: solostycken, duostycken, trios, kammarmusik, orkesterstycken. För henne är rummen, det arkitektoniska och spatiala, oerhört viktigt och musikerna är ofta utplacerade på olika platser när verken framförs. Hon känner instrumenten utan och innan och deras klangfärg och tonart/pitch betyder allt. Mekaniska misstag i t ex en oboe, då ljudet spricker upp i två toner, kallar Rebecca Saunders en dyad, ett ackord av två toner. Hon älskar sådana "biprodukter" och an

Tre musikdamer: Extremviolinisten Mia Zabelka, Wien. Saxofonisten, komponisten & bandledaren Pernille Bévort, Köpenhamn. Artisten Susanne Fellbrink som startade nätverket Female Singer-Songwriters. Vi möter Mia Zabelka i Wien, staden som är den klassiska musikens patriarkala högborg. Mia är konservatorieutbildad kompositör, mediaartist, performer och extremviolinist. Hon vill skapa en kontrapunktik till den rådande repertoaren. Mia Zabelka är pionjär på elektronmusikscenen och har hela västvärlden som sin spelplats.- Min uppgift är att vara en gränsgångare, en estetisk motvikt till det musikaliska etablissemanget. Jag använder violinen på andra sätt än de vedertagna för att få fram andra klanger, bl a med hjälp av elektronik.Hon har komponerat radiohörspelet Dora, en kvinna i ruinerna. Det handlar om Mia Zabelkas moster som var en av de s k Trümmerfrauen, d v s alla de kvinnor som städade upp efter bombanfall under andra världskriget. Kvinnorna i ruinerna gick bokstavligen omkring just där och rensade up

Möt tre tonsättare som inte låter sig hejdas av genregränser: Kajsa Magnarsson, Ida Lundén och Maja Solveig Kjelstrup Ratkje. Penis-attrapp, plast, nål och tråd och röstekvilibrism används i musiken. Tonsättaren och ljudkonstnären Ida Lundén nominerades 2016 till Nordiska rådets musikpris för sitt stycke Songs My Mothers Taught Me. Tillsammans med Liselott Norelius och Ann Rosén bildade Ida Lundén 2009 Syntjuntan. Med nål och tråd syr de sina egna synthesizers! Syntjuntan vill ge kvinnor möjlighet att stilla sin nyfikenhet på teknologi och elektronik. Att hjälpa kvinnor till ett större tekniskt självförtroende så att de kan förverkliga sina drömmar om att komponera och framträda. Ida Lundén använder förutom nål & tråd och fågelljud i sina kompositioner, upphittad plast.- I stycket Pygostylia använde jag mig  av de fyra vanligast förekommande föremålen i haven. Det är plastkorkar, plastflaskor, frigolit och plastpåsar. Tonsättaren och röstkonstnären Maja Solveig Kjelstrup Ratkje har skrivit verk för de fl

"Att öva på våldtäkt" med musik av violinisten Karin Wiberg. Hanna Ohlson Nordh: Skulle jag välja astronaut eller dirigent? Tonsättare, ung kvinna eller trans? Konstmusiksystrar, ett nätverk för dig! Vi möter frilansande violinisten Karin Wiberg, ursprungligen från Norrbotten. Hon är solist, ensemble- och orkestermusiker, som även jobbar med att improvisera och komponera. Karin arbetar bl a med duon Stensöta, tangotrion Vråk, Trio Phantasm och konstprojektet Front Window Theatre.   -Min fiollärare meddelade att jag inte kunde göra karriär som violinist eftersom jag i framtiden skulle föda barn. När jag spelade pop ett tag så fick jag inte spela bas. Att däremot sjunga ansågs passande för en ung kvinna, säger Karin.Under Karins utbildningar i violin vid musikhögskolorna i Malmö och i Oslo har hon endast hört manliga tonsättares verk. Inte ens de främsta döda kvinnliga tonsättarna, som Lili Boulanger eller Carin Malmlöf-Forssling nämndes.Nu skapar Karin Wiberg därför speciella konsertprogram med verk av kvinn

Körverk tillägnat Pussy Riot. Äggen är slut, ett klimakterie-projekt för damkör. Nytt Damkapell letar fram kvinnliga tonsättare, som varken fått vår kärlek eller blivit spelade eller lyssnade till. Kvinnors musik på väg! vill undersöka hur det står till med kvinnor och konstmusik tio år efter det att P2 2006 sände den legendariska programserien Konsten att humla. Idag möter vi tre musikkvinnor som, istället för att sitta i sitt elfenbenstorn och komponera verk för evigheten, valt att samarbeta med andra konstnärer och att vara omgivna av fler personer i den kreativa processen. Multikonstnären Paula af Malmborg Ward - tonsättare, arrangör, dirigent, sångerska, pianist, sitter visserligen i ett torn och komponerar, men det är ett renoverat kokstorn vid inloppet till Göteborgs hamn där fiskmåsar, trutar och Stena Lines hornstötar delar på det akustiska utrymmet utanför fönstret. Paula af Malmborg Ward har skrivit operor, radiohörspel, orkesterverk och har tidigare fått ta emot gliringar och goda råd som manlig

Möt Louise Pollock, kvinnlig trombon-pionjär. Hur är läget för kvinnor inom konstmusik 10 år efter att P2 sände den legendariska programserien Konsten att humla? Del ett av fem. Av Birgitta Tollan. Programserien Kvinnors musik på väg! vill undersöka hur det står till med kvinnor och konstmusik så här tio år efter det att P2 sände den legendariska programserien Konsten att humla, 2006. Har det blivit bättre för kvinnor inom konstmusiken? För tonsättarna, musikerna, dirigenterna av det "täcka" könet? Eller lever vi fortfarande i en värld så som den engelske musikkritikern och författaren Norman Lebrecht uttryckte det då: Klassisk musik är en konstform som tystar kvinnor. Halva mänskligheten utestängts från den kreativa processen. Det finns inga kvinnliga tonsättare i den symfoniska kanon. Karriärer har slagits i spillror. Självförtroenden har knäckts hos kvinnor. Den klassiska musiken styrs av en old boys club som stryper musiken. 2016 vann en kvinna för första gången någonsin trombonistpriset  den prestigef

Vad är en inspelningsstudio för slags rum egentligen? Vilka ideal driver studioteknikerna, klangregissörerna? Vi träffar Michael Ilbert på legendariska Hansa Studio i Berlin. Hansa Studio (The Hall by The Wall) är en studio vid Köthener Strasse 38 i Berlin. Nuvarande ägare är familjen kring Hansa Records men det finns ett flertal hyresgäster i huset; bl a den svenske musikproducenten Michael Ilbert som hyr mixstudion med utsikt över historiens kvarter.Byggnaden stod klar 1913. Från början tillhörde den arbetarskrået i Berlin. Under andra världskriget bombades Hansa av de allierade men stod mirakulöst kvar och kunde repareras. När Berlin sedan blev en delad stad och Berlinmuren restes kom byggnaden att hamna bara några meter från muren, på västsidan.1972 köpte bröderna Peter och Thomas Meisel från Meisel Music Publishers byggnaden och gjorde om den till musikstudio.Hansa Studio fick sitt namn dels från den stora salen, Studio 2 eller Der Meistersaal, i vilken en del av inspelningarna gjordes, dels från dess

Vad är en inspelningsstudio för slags rum egentligen? Vilka ideal driver studioteknikerna, klangregissörerna? Vi träffar Maurits Carlsson och Per Sunding på retrostudion Tambourine i Malmö. Vid första anblick består en studio av flera rum med anpassad akustik för inspelning av sång och andra instrument, ett mixerrum, och övriga faciliteter med sunkiga kaffebryggare och nedsuttna soffor.I kontrollrummet står mixerbordet, en stor glasruta skiljer rummet från inspelningsrummet, där musikerna försöker göra sitt bästa av den dyra studiotiden.Hela miljön påminner om ett rymdskepp med en konsol. Och snart lyfter vi mot okända galaxer. Det var just den associationen som inspirerade den tyske kompositören och polarvinnaren Karlheinz Stockhausen; i studion fick han oväntat möjlighet att, som han sa, leka gud. Han såg studion som ett laboratorium för ljudets alla dimensioner.Det är också vad många tekniker kan vittna om när de drar i mixerbordets reglar. För en kort stund styr de något som är större än de egna känslor

Vad är en inspelningsstudio för slags rum egentligen? Vilka ideal driver studioteknikerna, klangregissörerna? Vi träffar Jan Erik Kongshaug, uppfinnaren av fjordjazzsoundet i Rainbow studio, Oslo Vid första anblick består en studio av flera rum med anpassad akustik för inspelning av sång och andra instrument, ett mixerrum, och övriga faciliteter med sunkiga kaffebryggare och nedsuttna soffor.I kontrollrummet står mixerbordet, en stor glasruta skiljer rummet från inspelningsrummet, där musikerna försöker göra sitt bästa av den dyra studiotiden.Hela miljön påminner om ett rymdskepp med en konsol. Och snart lyfter vi mot okända galaxer. Det var just den associationen som inspirerade den tyske kompositören och polarvinnaren Karlheinz Stockhausen; i studion fick han oväntat möjlighet att, som han sa, leka gud. Han såg studion som ett laboratorium för ljudets alla dimensioner.Det är också vad många tekniker kan vittna om när de drar i mixerbordets reglar. För en kort stund styr de något som är större än de egna

Vad är en inspelningsstudio för slags rum egentligen? Vilka ideal driver studioteknikerna, klangregissörerna? Vi träffar Anders Lind, skaparen av legendariska Silence Studio i Koppom, Värmland. Vid första anblick består en studio av flera rum med anpassad akustik för inspelning av sång och andra instrument, ett mixerrum, och övriga faciliteter med sunkiga kaffebryggare och nedsuttna soffor.I kontrollrumet står mixerbordet, en stor glasruta skiljer rummet från inspelningsrummet, där musikerna försöker göra sitt bästa av den dyra studiotiden.Hela miljön påminner om ett rymdskepp med en konsol. Och snart lyfter vi mot okända galaxer. Det var just den associationen som inspirerade den tyske kompositören och polarvinnaren Karlheinz Stockhausen; i studion fick han oväntat möjlighet att, som han sa, leka gud. Han såg studion som ett laboratorium för ljudets alla dimensioner.Det är också vad många tekniker kan vittna om när de drar i mixerbordets reglar. För en kort stund styr de något som är större än de egna kän

Vad är en inspelningsstudio för slags rum egentligen? Vilka ideal driver studioteknikerna, klangregissörerna? Träffa Lennart Östlund, en av hjärnorna bakom Polar Studio. Vid första anblick består en studio av flera rum med anpassad akustik för inspelning av sång och andra instrument, ett mixerrum, och övriga faciliteter med sunkiga kaffebryggare och nedsuttna soffor.I kontrollrummet står mixerbordet, en stor glasruta skiljer rummet från inspelningsrummet, där musikerna försöker göra sitt bästa av den dyra studiotiden.Hela miljön påminner om ett rymdskepp med en konsol. Och snart lyfter vi mot okända galaxer. Det var just den associationen som inspirerade den tyske kompositören och polarvinnaren Karlheinz Stockhausen; i studion fick han oväntat möjlighet att, som han sa, leka gud. Han såg studion som ett laboratorium för ljudets alla dimensioner.Det är också vad många tekniker kan vittna om när de drar i mixerbordets reglar. För en kort stund styr de något som är större än de egna känslorna och tankarna. Sä

Pukslaget följer med när en indisk tablatrumma tar sig an de västerländska musiktraditionerna. Ett tidens experiment där öst möter väst och olika musiktraditioner konfronteras med varandra. Klockan är tre på en lördag eftermiddag. Framme vid koret sitter den indiska tablaspelaren Suranjana Ghosh med benen i kors framför sina tablatrummor i sin vackra sari i rött och guld.Suranjana Ghosh är en av Indien enda kvinnliga tablaspelare och också en av världens allra bästa. När hon kom hit till Sverige gick hennes dröm i uppfyllelse; att få spela med musiker från alla möjliga changrer. Hennes tanke är att man kan hitta djupare in i musiken genom att öppna upp mellan stilarna. På så sätt kan hon komma nära rötterna och själva essensen i vad musik är.I femte och sista avsnittet av serien Pukslaget har vi kommit till ett världsunikt möte;  Suranjana ska tillsammans med organisten Andrew Canning spela ett program för tabla och orgel, ett program där öst och väst möts och världar smälter samman. Men det är också ett dr

Pukslaget tar sig upp bland lövverken. Det handlar om slagverkskonserten Baron in the Trees, en berättelse som ger perspektiv på slagverkets speciella möjligheter och begränsningar. För femton år sedan skrev tonsättaren Britta Byström och slagverkaren Mika Takehara en slagverkskonsert tillsammans. I samarbetet uppstår en speciell närhet och arbetet kom att betyda mycket för dem båda. - Brittas liv sjunker ner i mitt, allting med både hennes liv och hennes musik, berättar Mika. - Många säger att konserten låter japansk, säger Britta. Jag tror att det är Mikas bakgrund som japanska som påverkat musiken omedvetet. I Japan skrevs mycket av 1900-talets mest betydande repertoar för slagverk och i programmet får vi Mikas personliga perspektiv på de japanska tankevärldarna. Vi hör om begreppet ma och tomheten mellan två toner, den djupa enkelheten hos en tekopp och hur dessa idétraditioner verkar på ett djupt plan i Mikas konstnärskap. Britta berättar om hur hon som orkestertonsättare förhåller sig till slagverk

I det tredje avsnittet söker Pukslaget efter frihet och förlösning tillsammans med slagverkaren och tonsättaren Magdalena Meitzner som visar oss hur slagverket talar till vårt undermedvetna. Symbolik är något som hänger tätt samman med slagverksmusiken genom tiderna och Magdalena Meitzner reflekterar kring hur nutida slagverksmusik kan kopplas ihop med psykologen Carl Gustav Jungs idéer om hur symboler påverkar vårt undermedvetna. Programmet drar en linje mellan Berlioz användning av kyrkklockor,  Sjostakovitjs innovativa gestaltning av ett poptrumset till Magdalenas egna stycken där hon använder till exempel knivar.  Med utgångspunkt i medeltidens tarotkort skapar Magdalena musik som kan ses som en sorts ljudritualer. Med som grupp Hidden Mother framför hon bland annat tarotkorten Översteprästinnan och Rättvisan i en helhetsupplevelse som låter den musikaliska och visuella upplevelsen smälta samman.

De utvecklade slagverkets position, de uruppförde hundratals verk och de grälade om trumstockar. Men nu packar de ner instrumenten. Pukslaget följde med på en sista stund i Kroumata-nästet. Vi befinner oss på den gamla stumfilmsbiografen Capitol i Stockholm, där slagverksgruppen Kroumata under många år haft sitt näste. Nu slutför de sitt värv och packar ner instrumenten och därmed går en revolutionerande era i graven.När Kroumata kom in på scenen var slagverket ett instrument utan historia, ett outforskat landskap. Men någonting låg i luften. I USA hade John Cage börjat experimentera med slagverket på 40 och 50-talet och i slutet  av 70-talet kunde man känna hur det skälvde det i marken. Kroumata tog sig an att förändra slagverkets åsidosatta position: de uruppförde hundratals verk av nutida tonsättare och utvecklade en slagverksrepertoar när det knappt fanns någon. Här på Capitol övernattade tonsättare i sovsäck för att kunna helt gå in slagverkets värld och testa instrumenten på nätterna.I notförrådet i kä

Vi lyssnar på den västerländska musikhistorien från 1600-talet till idag ur ett slagverksperspektiv. I första programmet reser vi med tonsättaren Torbjörn Grass till Bergslagens gruvor och järnverk. Torbjörn Grass är en berättare av Bergslagens historia. Hans kompositioner och installationer kretsar kring de gamla industrierna som idag är döda. Han fascineras av dem som slitit och släpat på dessa platser i de gamla järnverken och i gruvorna, de som drömt och tänkt i mörkret under jorden, eller nästan bränts upp av de brinnande ugnarna i järnverket. Ofta går han omkring med trumpinnar och trumstockar och slår på allting som han ser för att se om han hittar någon klang som han tycker låter spännande. Han hittar skovlar, järnrör, kugghjul, gamla industriredskap som ingen knappt vet vad de använts till längre med som ger intressanta klanger. Och när de gamla verktygen hamnar i finrummen, i konsertsalen eller kyrkan så blir de rörande och sårbara på ett sätt som kan vara svårt att förklara.

Från Europa: Saxofonisten Gabor Bolla flydde från Ungern, organisten Eva Jensen flydde från Polen och tonsättaren Edina Hadziselimovic flydde från Bosnien. Femte programmet av fem av Birgitta Tollan. I Birgitta Tollans serie Flyktens musik möter vi idag tre musiker som flytt från centraleuropa. Alla hamnade i Köpenhamn. Organisten, teologen och författaren Eva Maria Jensen blev utslängd ur Kraków i Polen efter en intensiv antisemitisk kampanj 1968-69.Sammanlagt 20 000, av Polens då 25 000, judar lämnade Polen efter det att polska kommunistpartiet, under ledning av Wladyslaw Gomulka initierade kampanjen mot de som kallades femtekolonnare, sionister och kosmopoliter. Tusentals människor med judiskt påbrå avskedades från sina arbeten, fråntogs studieplatser och somliga åtalades för uppdiktade brott. Regeringen förkunnade att de kunde lämna landet och flytta till Israel på villkoret att de avsade sig sitt polska medborgarskap.Eva Maria Jensen och hennes make ville inte till Israel utan anlände, efter en komplice

Möt sazspelaren och sångerskan Nadine Al Khalidi som flytt från Irak och oudspelaren Maher Mahmoud som flytt från Syrien. Fjärde programmet av fem av Birgitta Tollan. Musiker som flyktingar har rört sig över jorden sedan dess begynnelse. Många musikaliska genrer och uttryck är resultatet av musiker som flytt och vandrat från land till land under årtusenden. De två professionella musiker vi skall möta idag har flytt från krig och brott mot mänskliga rättigheter. Båda har personliga erfarenheter av de två diktatorer vars gärningar gjorde att de valde att fly: Bashar al-Assad i Syrien och Saddam Hussein i Irak. Trots detta har de lyckats skapa en musikalisk karriär och en dräglig tillvaro i sina nya hemländer, där den egna musiken har fått en central plats i livet. Båda upplevde a point of no return i sina urprungsländer. Det var då de tog sitt beslut att fly.Maher Mahmoud spelar det traditionella instrumentet oud, en bandlös korthalsluta med sex strängar. Från början ville han spela piano, men det fanns inte e

Möt sazspelaren och sångerskan Mizgin som flytt från turkiska Kurdistan och tablaspelaren Mirwais Fedai som flytt från Afghanistan. Tredje programmet av fem av Birgitta Tollan. Ett år gammal flyr tablaspelaren Mirwais Fedai med sina unga föräldrar från Afghanistan. Orsaken är att Sovjetunionen har invaderat deras hemland. Pappan har en hög befattning inom afghanska säkerhetstjänsten och hotas av likvidering. De säljer allt de har i Afghanistan och går till fots från huvudstaden Kabul till Jalalabad. De rider på åsna genom bergen till Pakistan. Slutligen hamnar de i  Köpenhamn. - Jag blir starkt berörd när jag tänker på deras smärtsamma historia, som liksom har satt sig i ryggraden på mig, berättar Mirwais, som förstås inget minns från flykten. Allting var farligt och osäkert. Min mor kunde ha blivit våldtagen, eller vi kunde ha blivit mördade av de landsvägsmördare som härjade.På några månader lärde sig föräldrarna danska och kämpade sig till ett drägligt liv i det nya hemlandet. Mirwais pappa är idag bussch